igår gick amanda utmed soffan.. lilla lilla bebisen har blivit stora stora tjejen.. igen.
oliwer fick en tumstock idag som jag skulle mäta honom med. 118 cm!!! i augusti var han 107 och i juni 97.. helt sjukt ju! och inte har han ökat något i vikt, minskat något hekto. så han är ju galet smal på det. bröstkorgen sticker ut ordentligt.. men det är väl bara att acceptera med tanke på hur tommy ser ut=)
amanda var så söt häromdagen. jag har nästan slutat amma. nu gör jag det bara när det är akut för antingen mina bröst eller akut för amanda. så när jag inte hade ammat henne på lite över ett dygn så gav jag henne bröstet för att lätta trycket hos oss båda. hon tar ett ordentligt tag. tar en slurk. släpper taget och tittar på mig med sina stora blå och säger MMMMMM med eftertryck. haha inte direkt för hennes skull som jag trappar ned amningen känner jag=P nä men nu när hon dricker välling på kvällarna så sover hon nästan alltid hela kvällen utan uppvak och de nätter som hon faktiskt vaknar så får hon välling i första hand och amning om hon är väldigt ledsen. och hon somnar om utan protester! hur skönt som helst! så även om vi båda tycker att det är det mysigaste som finns våra amningsstunder, så var det inte tillräckligt mättande!
jag känner som en sorg över att det faktiskt är över nu nästan. men det är väl som min mamma säger att det känns så i övergångsfasen. men nu har det varit en väldigt lång övergångsfas. jag tror, och detta är en väldigt empiriskt narrativt slutsats, att man uppskattar amningen mer andra gången. med oliwer njöt jag aldrig riktigt av att amma. så när han var 6 månader slutade jag helt. och var nöjd med det, kände lite sorg den dagen när jag kände att NU var det sista amningen med honom. men sen aldrig mer. när amanda låg i magen drömde jag om att få amma. och trots en stor sårhåla på bröstvårtan de första två månaderna ville jag inte sluta! när de magiska fyra månaderna hade gått=smakisarnas värld öppnade sig var jag inte särskilt sugen på att börja med det. men jag visste att jag var tvungen eftersom skolan skulle krävs lite mer tid på campus, vilket leder till långa pass utan amning. amanda gillade inte maten förrän runt 6 månader. så jag ser det som att jag nästintill helammade i sex månader. och jag var egentligen inte sugen på att sluta med det då heller. men så visste jag att praktiken väntade mig.. nu är det nog bara någon månad kvar tills jag slutar helt.. jag kan tycka, när jag tänker på det, att det är väldigt äckligt att amma barn som tar sig runt själva.. men inte när barnet är min lilla perfekta tjej som älskar att dia=)
wellwell, nu har jag svävat högt över molnen med detta.
dags för nattning.
pusshaaaj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar