när ollis kom till jorden

Oliwers förlossning

På lördagen så hade jag pinvärkar av och till med tänkte inte mer på det förrän på söndagen. Jag var helt säker på att vattnet gick. Jag blev helt ställd och visste inte vad jag skulle göra eller hur jag skulle reagera.. För första gången under helt graviditeten så blev jag skiträdd för vad som skulle hända.. Jag kände mig inte redo för förlossningen än. Jag berättade för Tommy en timme senare när jag lugnat mig. Jag ringde till förlossningen och vi fick åka in för kontroll. Väl där så började jag blöda och barnmorskan trodde det antagligen var slemproppen som gått och hon undersökte mig o inget mer med det. När vi åkte därifrån började jag få värkar igen och vid 7 på kvällen kom de med 5 minuters mellanrum. Just då trodde jag att dessa värkar var de "riktiga" värkarna, ni förstår ju min förvåning sen när de riktiga värkarna kom..=P
Det blev ingen sömn den natten. Jag gick av och an i lägenheten och hoppades att det skulle avta, jag ville verkligen sova.
Vid 7:30 på morgonen så hade jag dessa pinvärkar med 2-3 minuters mellanrum. Tommy ville att jag skulle ringa in, men själv trodde jag inte att det var riktiga värkar längre, men vid 16 så gav jag med mig och jag ringde in. Barnmorskan tyckte att vi skulle vänta med att åka in och ta en varmt bad mm. men det hade inte hjälpt tidigare på dagen och hjälpte heller inte efter samtalet. Vid 19 så ringde jag igen och då tyckte hon att det var dags att åka in, men då ville inte jag det längre.
Efter många sura kommentarer från Tommy så åkte vi in vid 20. När vi kom in så sa barnmorskan att vattnet gått och att det var bajs i vattnet, så det blev till att ligga kvar.
Fick värkavstannandetablett, sömntabletter samt panodil, så jag skulle kunna sova på natten, men inget hjälpte och vi blev förflyttade till en förlossningssal.
Nu kom värkarna mer kraftfullt och jag började förstå att det var på riktigt.
Ett tag levde jag för lustgasen. I början hjälpte det inget men efter en ökning till högsta dosen så kom ruset! Jag älskar lustgas, det var så skönt när att bara flöt bort, jag hörde allt som sades men ljudet kom så långt bort! och tommy hade också roligt åt lustgasen (eller om det var åt mig..?)=)
Jag hade bestämt mig tidigt i graviditeten att jag INTE skulle ta någon bedövning, eftersom jag hatar allt som har med sprutor och injektioner att göra. Men vid 04 så mesade jag ihop och gnällde efter epiduralbedövning.
Narkosläkaren kom efter ca 30 minuter och då skulle jag försöka sitta upp, helt stilla så han inte skulle missa. lätt som en plätt tänkte jag när jag låg ner, sittandes blev uppgiften lite svårare, men det gick som tur var.
Jag kände inte av att edan tog och jag började ångra mig sen flöt allt bort igen och en timme senare vaknade jag av att jag fick värkstimulerande dropp. Det var så skönt att jag kunde sova en stund! Nu var det dags för personalbyte. Den nya barnmorskan som kom in konstaterade att Oliwer låg med ansiktet uppåt, vilket skulle fördröja förlossningen lite. Då började det kännas hopplöst!
De höjde värkdroppen så pass mycket att jag inte hann gå ur den ena värken innan den andra kom, men det märkte ingen förrän en stund senare och de bad om ursäkt, inget jag ursäktade.
Vid 09 började det bli väldigt jobbigt. Barnmorskan tipsade mig om att gå upp o röra på mig lite, men benen bar mig inte. Jag satte mig grensle över en stol och medan jag satt där sjönk Oliwer ner tillräckligt för att jag skulle få börja krysta. Klockan var nu 1030. Jag hade ingen ork, ville ha mat först och gå på toaletten. Dock  fick jag inget av detta och 10:40 började jag krysta. Jag hade väldigt svårt att känna värkarna eftersom jag hade edan, så min barnmorska fick säga åt mig att krysta. 18 minuter senare kom Oliwer ut, alldeles gul av bajs men den sötaste någonsin ändå!
Det blev lite problem med moderkakan efter förlossningen och jag fick en blödning men det var inget som jag hann tänka på när jag hade lille Oliwer på bröstet!

Sen blev det bb och Oliwer blev lite sjuk, så vi fick stanna några extra dagar, men vad gjorde det när vi hade så bra personal hela tiden som servade oss?

4430g 54cm och 39cm runt huvudet. stor och stark från början! nu kan jag ju som sagt inte lägga upp bilder längre, men han var och är verkligen den sötaste nyfödda som jag någonsin sett! han var helt perfekt! alla bebisar är ju söta, amanda var lite sötare än alla andra men oliwer var banne mig sötast=D

så nu har ni fått reda på hur mina två förlossningar har gått till! men det där med att det ska gå långsammare om ansiktet ligger uppåt verkar ju inte stämma på mig. både oliwer och amanda har legat så, men med tanke på vilken fart amanda kom ut i och hur snabbt det gick att krysta ut oliwer, vill jag inte veta hur lätt det ska gå om ansiktet ligger neråt!!